Fosfor

Fosfor är viktig för uppbyggnad av skelettet hos hästen (utgör ca 14 - 17%), för energiomsättningen i kroppen (ADP och ATP) och för syntes av fosfolipider, nukleinsyror och fosfoproteiner. För mycket fosfor hämmar upptaget av kalcium och kan leda tilll sjukdom som en följd av onormal skelettutveckling. För mycket fosfor hämmar även järnupptaget. Brist på fosfor kan också leda tilll onormal skelettutveckling.

Den endochena avgången hos vuxna hästar är uppskattad tilll ca 10 mg/kg kroppsvikt pr. dag (NRC 1989 e. Schryver m.fl. 1971b).

Effektiviteten i absorbsionen varierar mellan 30-55 % , beroende på djurets ålder, samt mängden och tilllgängligheten av smältbar fosfor (NRC 2007).

Fosforrika foder är vetekli, havre, korn och vanliga kraftfoderblandningar (5-8 gram/kg). Hö innehåller ca 2 gram fosfor/kg. Det finns fosforrika mineralblandingar. Oorganisk fosfor nyttjas bättre än fosforn i kornprodukter (t.ex havre och vetekli) då detta i högre grad föreligger som fytat och absorberas dåligt (ca 30%)

Förhållandet mellan kalcium och fosfor i fodret (Ca/P-kvoten)

Förutom mängderna kalcium och fosfor i dagsgivan är det viktigt att se på förhållandet mellan dessa två mineraler. Vanligtvis räknar vi att Ca/P-kvoten ska ligga mellan 1 och 2. Det vill säga att det aldrig ska vara mer fosfor än kalcium i en dagsgiva. Detta kan emellertid lätt ske om man har kalciumfattigt hö, och dessutom huvudsakligen använder kalciumfattiga och fosforrika fodertyper som havre, korn eller vetekli.

Baserat på ekvationerna i NRC-2007 är Ca/P-kvoten vid olika typer av situationer angivet som:
Underhåll: 1.6, Arbete: 1.6, Tillväxt m/u träning: 2,2.

NRC-2007 understryker att det är mängderna av kalcium och koppar som är viktiga att notera, medan förhållandet mellan dessa två kommer i andra hand. Viktigt här är att sörja för att kalcium/fosfor-kvoten är större än 1.