November 2011 - Kalla och vintriga dagar för hästen

I allmänhet tål hästar kyla bra och de ska helst  få vistas utomhus så mycket som möjligt.  Begreppet "den lägre kritiska temperaturen" är den utomhustemperatur vid vilken en häst behöver öka sin värmeproduktion för att  "hålla värmen". När det blir kallare än denna lägsta kritiska temperatur ute, kommer hästarna att börja äta mer och öka sin nyttjande av kroppens fettdepåer. För vuxna hästar i normalt skick som får tillräckligt med mat, är den "undre kritiska temperaturen" ca minus 15 grader. Tunna hästar, gamla hästar och unghästar tål kyla sämre och för dem kan den lägre kritiska temperaturen variera mellan minus 5 och minus 10 grader Celsius. I vind och regn, förlorar hästarna värme snabbare än i torrt, lugnt väder.

Att låta våra hästar att utsättas för yttre villkor, t.ex sjunkande temperatur under höstmånaderna främjar tillväxten av vinterpäls och förbereder ämnesomsättningen för kallare vinterförhållanden. En naturligt tät och lång vinterpäls kommer att hålla hästen varm under de flesta förhållanden. Om pälsen klippts för träning eller tävling kan extra filtar att behövas för utomhusvistelse i kallt väder - även vid temperaturer anses vara ovanför den nedre kritiska temperaturen.

Hästar i träning brukar svettas efter ett pass, och bör få vila inomhus eller täckas med en extra filt tills de är torra. Som regel ska hästar ha bara täcken utomhus i torrt väder.

Grovfoder viktigt

Om de är ute mycket på vintern är det viktigt att de får tillräckligt med grovfoder (hö eller hösilage). Dessa grovfoder har en lång förbränningstid i grovtarmen, och bidrar därför till värmeproduktion i mer än 24 timmar efter intag. Helst bör hästar få gå ute dagligen, även på vintern, och ges vallfoder eller andra grovfoder som tillfredsställer deras aptit.

Vatten viktigt

En kritisk faktor för hästar som hålls utomhus på vintern är vattnet. Var extra noga med att dina hästar alltid har fri tillgång till vatten. På vintern är det lättare för dem att utveckla kolik om de har för lite vatten eller att vattnet har frusit.

Med hjälp av PC-Horse programmet kan du enkelt hålla koll på hur mycket foder din häst får. Försök då att ge så mycket som möjligt av de grundläggande grovfodermängderna under vintern, och ge spannmål och andra kraftfodertillsatser sig för att matcha hästens behov.

Om hästar hålls permanent utomhus, kan strängare krav för deras välfärd och miljö tillkomma. Lagstiftning och praktiska regler varierar från land till land, men det är alltid viktigt att dessa krav efterlevs. Som ett minimum, och i allmänhet, bör våra hästar har alltid tillgång till en torr, dragfri plats där de kan finna skydd från vind och regn. Bra vindskydd  sänker den temperatur vid vilken hästar börjar hetsäta för att hålla kroppstemperaturen (den nedre kritiska temperaturen) och därmed får de möjlighet att klara lägre vintertemperaturer utan att behöva äta mer.

Vill du läsa mer kan du med fördel läsa nedanstående faktablad från SLU

Fryser hästen på vintern?
av Karin Morgan

* Hästens foderintag och storlek samt kroppens egen isolering avgör hur hästen klarar vintervädret.
* Med tillräckligt mycket foder, ett bra skydd för väder och vind samt eventuellt ett täcke klarar hästen att hålla värmen under vintern.
* Det är skötarens ansvar att anpassa skötseln och utfodringen till hästens storlek, kondition, ändamål och inhysningssystem, så att hästen inte fryser.
* Genom att göra mätningar på hästar i en klimatkammare kan man ta reda på hur hästar klarar låga temperaturer.

Nya inhysningsformer för hästar blir allt vanligare. Uteboxar, lösdriftstallar och ranchdrift kan spara arbete, minska kostnader, förbättra den hygienska luftkvalitén samt vara positiva för hästarnas sociala gemenskap. Många frågar sig dock om och när hästar fryser. Syftet med detta Fakta är att öka förståelsen kring hästars värmebalans och hur skötaren kan hjälpa hästen när det är kallt.

Hästens värmebalans

Hästen är ett jämnvarmt djur med en kroppstemperatur mellan 37,2 °C - 38,2 °C. För att kunna hålla temperaturen konstant måste det vara balans mellan den värme som produceras och den värme som avges (figur 1). Den producerade värmen kommer från kroppens ämnesomsättning, antingen direkt från fodret eller indirekt från upplagsnäring. De yttre värmeförlusterna styrs av fysikaliska lagar. Värme kan avges i form av fri värme och fukt. Fukten avges från andningsvägarna och från huden. Förlusten av fri värme beror på temperaturskillnaden mellan hästens yta och omgivningen. Den fria värmen förloras genom strömning, strålning och ledning. Strömning beror på att luften är i rörelse, t.ex. när det blåser eller drar. Strålningen beror på att det strålar från hästens varma yta mot den kalla omgivningen. Strålningen kan också ge ett värmetillskott vid solstrålning. För att värme skall ledas från en varm yta till en kall yta, måste dessa ytor ha kontakt. Det gör att värmeförluster i form av ledning är försumbara för en stående häst, men påtaglig när hästen ligger ner, speciellt om underlaget inte är väl isolerat (ströat).

Hästens inre reglering av värmebalansen sker med fysiologiska reaktioner. När det är kallt minimerar hästen sin fuktavgivning från huden. Den tar få men långa och djupa andetag för att minimera förlusten av fukt från andningsvägarna. Hästen förlorar betydligt mer fri värme när det är kallt. Ner till en viss omgivningstemperatur kan hästens inre reglering minska den fria värmeavgivningen genom att minska blodflödet till huden så att yttemperaturen sänks. Under denna temperatur kan hästen inte minska den fria värmeförlusten ytterligare, utan måste i stället öka sin värmeproduktion för att hålla kroppstemperaturen konstant. Denna brytpunkt i omgivningstemperatur kallas den nedre kritiska temperaturen. Den är olika för olika hästar beroende på utfodringsmängd och hästens storlek, pälsansättning m.m.

När omgivningstemperaturen sjunker har hästen alltså olika reaktioner för att klara kylan och sin värmebalans. Dessa reaktioner går antingen ut på att minska värmeförlusterna eller öka värmeproduktionen. Reaktionerna sker i samverkan. För att öka värmeproduktionen kan hästen äta mer. Genom att skaka eller tillfälligt röra på sig kan värmeproduktionen också ökas. Men på lång sikt minskar hästen sin aktivitet vid låga temperaturer för att spara energi.

Genom att söka skydd eller ändra kroppsställning kan värmeförlusterna vid vind och nederbördminskas. Att stå intill en annan häst gör att två lika varma ytor strålar mot varandra och förlusterna av strålningsvärme minskar. På sikt kan pälsens längd och täthet ökas för att förbättra isoleringen. Pälsansättningen styrs dock i första hand av ljuset vid avtagande dagslängd och i and-ra hand av låga temperaturer. En annan anpassning är att äta sig fet under sommaren, eftersom fett isolerar tre gånger bättre än annan vävnad.

Väder - inte bara temperatur

Omgivningens temperatur är den viktigaste klimatfaktorn, men hur klimatet upplevs beror också på luftfuktighet, vind, regn, snö och solstrålning. Vinden har betydelse för pälsens isolerande förmåga. När det blåser 8 m/s leder pälsen bort två till tre gånger mer värme än om det är vindstilla. Regn ökar förlusten av värme på två sätt: dels på grund av ökad fuktavgivning, dels genom att päl-sens isolerande förmåga minskar. Det finns rapporter om att hästar i kallt och blött väder förlorade i vikt trots att de gavs 1,5 gång rekommenderad fodergiva. Snö kan vara mindre avkylande än regn för hästar med en tät vinterpäls som isolerar och hindrar snön från att smälta. Solstrålning och värmestrålning från omgivningen kan minska värmeförlusterna betydligt vid låga temperaturer.

Studie av hästar i klimatkammare

För att ta reda på hästens nedre kritiska temperatur och hur hästens värmebalans fungerar vid olika omgivningstemperaturer placeras hästen i en klimatkammare. Klimatkammaren är ett välisolerat rum, där temperaturen kan varieras. Som markörer på hästens inre reglering mäts antalet andetag per minut, pulsen och blodets pH. Fuktavgivningen mäts genom att placera hästen i ett tält och mäta skillnaden i fuktinnehåll mellan
frånluften ut ur tältet och tilluften in till tältet. För att studera värmefördelningen i kroppen och värmeavgivningen mäts temperaturer på olika nivåer: blodets temperatur inne i kroppen samt hudens, pälsytans och den omgivande luftens temperatur. Med hjälp av dessa temperaturer kan hästens förmåga att leda värme och den fria värmeavgivningen beräknas.

Praktisk tillämpning

Hur kan man påverka hästens värmebalans? De viktigaste faktorerna för värmebalansen och den nedre kritiska temperaturen är hästens foderintag, kroppens isolering och kroppsytan.

Fodrets energimängd är avgörande för hur mycket värme hästen producerar. Detta kan skötaren påverka genom fodermängden samt i viss mån med foderslag. Vid ökat foderintag producerar hästen mer värme, eftersom värme är en biprodukt av ämnesomsättningen. Den nedre kritiska temperaturen för hästarna i försöket i klimatkammaren var i medeltal 5 °C. Dessa hästar var uppstallade inomhus och vistades i hage under dagen. De normalstora hästarna åt ungefär 8 kg hö per dag. När omgivningstemperaturen sjönk förlorade hästarna extra energi motsvarande ca 32 W/m2 för varje 10 graders sänkning under den kritiska temperaturen. Den extra värmeförlusten för en häst på 500 kg kan motsvaras av ungefär 0,15 kg hö/dag för varje grad under den nedre kritiska temperaturen. Figur 2 visar en kurva med motsvarande högiva för olika kroppsvikter. I litteraturen anges värden för den nedre kritiska temperaturen från -15 °C till 20 °C där den högre siffran avser föl. Vid mätningar av ämnesomsättningen på hästar i Kanada fick man fram en nedre kritisk temperatur på -15°C. Dessa hästar fick dock 1,5 gång mer foder än hästarna i klimatkammarförsöket och deras ämnesomsättning var anpassad till utevistelse hela dygnet. Allmänt gäller att hästar i träning och växande hästar har en energirikare foderstat och därför klarar lägre temperaturer än hästar av motsvarande vikt som varken tränas eller växer.

För att klara värmebalansen vid kyla behöver hästen mera foder. En häst på 500 kg behöver ungefär 0,15 kg hö extra för varje grad under den nedre kritiska temperaturen, dvs. cirka 20x0,15 = 3 kg vid -2 °C, om den nedre kritiska temperaturen är 18 °C.

Man kan påverka hästens isolering och yttemperatur genom att lägga på ett täcke eller genom att klippa hästen. Ett täcke ökar isoleringen, varmed yttemperaturen sjunker och värmeförlusterna minskar så att hästen klarar lägre omgivningstemperaturer. Tävlingshästar klipps ofta vintertid för att underlätta hästens värmeavgivning vid arbete. Ryttaren/kusken upplever hästen som piggare och hästen torkar fortare efter avslutat arbetspass. När pälsen klipps försvinner ett lager isolering och temperaturen på hästens yta stiger. Det betyder att temperaturskillnaden till omgivningen ökar så att förlusten av fri värme blir större. För att ersätta det förlorade lagret isolering och sänka yttemperaturen skall man lägga på hästen ett täcke när den inte arbetar. Under täcket kommer temperaturen att vara högre än utan täcke och muskulaturen kan hållas varmare.

Hästen storlek avgör hur mycket värme den förlorar och vilken nedre kritiska temperatur den får. Den totala mängden värme som förloras beror på kroppsytan. En mindre häst har större yta i förhållande till sin kroppsvikt jämfört med en större häst. Det gör att en mindre häst kommer att förlora totalt sett mer värme och når tidigare sin nedre kritiska temperatur.

Skydd mot väder och vind

Hästar som hålls utomhus dygnet runt under vintern skall ha tillgång till en ligghall . Då kan de själva påverka sin värmebalans. Den enklaste formen av en ligghall är ett tak med tre väggar. Golvet bör ströas med halm. Ligghallar för flera hästar bör ha två portar, så att en dominant individ inte kan blockera porten för de andra. Ligghallens minimimått finns föreskrivna i Statens jordbruksverks föreskrifter om djurhållning inom lantbruket m.m. (SJVFS 1993:129). Ligghallen fungerar dock bättre om ytan görs lite strörre än den angivna minimiytan. En yta på 1,6-2,5 m2/100 kg kroppsvikt skapar förutsättningar för en lugnare grupp och en torrare ströbädd. Vid utformning av utfodringsplatser bör man tänka på att hästar vill hålla ett avstånd till andra hästar när de äter. I det fria är detta avstånd 1,5-6 m. Avståndet mellan utfodringsplatserna i en lösdrift för unghästar kan vara 1,2 m. Hela utfodringsspiltor kan dock göras smalare. Hästar som utfodras i grupp skall man se till, så att alla i gruppen får foder.

Skötarens ansvar

Det är skötarens ansvar att anpassa skötseln och utfodringen till hästens storlek, kondition, ändamål och inhysningssystem. Man bör vara observant på att vinterklimatet ökar förlusterna av fri värme. Om värmeförlusterna blir större än värmeproduktionen kan hästens kondition försämras och hästen kan minska i vikt. Det är främst hästen storlek som avgör den totala värmeförlusten, varför framför allt lättare och mindre hästar behöver skydd och extra foder. Med tillräckligt mycket foder, ett bra skydd mot väder och vind samt eventuellt ett täcke klarar hästen sin värmebalans i kallt klimat.

This article was originally written by Dr. Day Austbø.
Copyright: PC-Horse International - Norway 2012.
Feel free to use and publish the material. Please indicate the source and author.

Litteratur

Cymbaluk, N. F. & Christison, G. I. 1990. Environmental Effets on Thermoregulation and Nutrition of Horses. Veterinary Clinics of North America: Equine Practice. Vol. 6, No. 2, August.

Guyton, A.C. 1991. Textbook of Medical Physiology. 8th edn. 797-808. W.B. Saunders Co. Philadelphia.

MacCormack, J. A. D. & Bruce, J. M. 1991. The horse in winter - shelter and feeding. Farm Building Progress, (105), July, 10-13.

Michanek, P. & Ventorp, M. 1987. Grupphållna unghästar i lösdrift. Stencil. 23 s. Inst. för lantbrukets byggnadsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet.

Statens Jordbruksverk. 1993. Statens jordbruksverks föreskrifter om djurhållning inom lantbruket m.m. SJVFS 1993:129. Saknr L100.

Sällvik, K. & Ehrlemark, A. 1993. Högproducerande djur behöver mer ventilation - ny svensk standard för ventilation i djurstallar. Fakta - Teknik. Nr 4. SLU.

Ämnesord: häst, vinterklimat, värmebalans, skötsel

Teknikagronom Karin Morgan arbetar nu som universitetslektor vid avdelningen för Hippologisk högskoleutbildning. Forskningsarbetet som presenterats ovan utfördes vid Institutionen för lantbruksteknik med frågor som rör byggnadsplanering och husdjurens närmiljö.