Maj 2012 - Hur uppskattar du hästens hull?

När du ska göra en foderstat är det viktigt att ha korrekta upplysningar om hästen som underlag för beräkningen. Det gäller data om ras, ålder, kön, kroppsvikt, träningsintensitet och - för ston uppgifter om dräktighet och digivning.

Det som emellertid inte ingår i de automatiska beräkningarna av näringsbehovet är hästens hull. Det måste du därför själv korrigera för i efterhand, och efter bästa förstånd. Hästens hull (tunn, normal eller för fet) säger dig mycket hur energimängden i de senaste veckornas eller månadens dagsransoner har varit anpassade till hästens behov. Notera att hullet inte säger dig någonting om huruvida näringsbehovet för andra viktiga näringsämnen, t.ex protein, kalcium eller fosfor, har blivit tillgodosett.

Hästens hull kan värderas på flera sätt. Vanligast är att man använder en skala mellan 1 till 9, där 1 är mycket tunn, 9 är mycket fet och 5 är normalt. Placeringen på skalan bestäms av fettmängden på olika ställen på kroppen. På internet kan du säkert hitta flera beskrivningar på hur detta görs ( sök på  hullvärdering häst eller body condition score horse). Mycket av materialet kan verka komplicerat vid första ögonkastet. Det viktigaste är emellertid att du kontrollerar fettlagrets tjocklek över revbenen och att du håller ett öga på hästens överlinje, dvs rygg och kors.

Exempel på en 5-gradig hullvärdering:

Unghästar ska inte vara feta, men likaväl ha ett bra hull, dvs vara jämnt musklade med avrundade (icke skarpa) konturer över rygg och kors. Ofta kan man få se, i synnerhet åringar, som som är tunna med spetsig rygg och muskelfattigt kors. Hos unghästar med tjock päls bör du känna efter noga för att få en korrekt uppfattning om hullet.

För sport- och tävlingshästar gäller samma som för unghästarna. De ska inte vara feta men väl musklade.

Avelston bör hålla ett bättre hull än unghästar och tävlingshästar. Lite extra fett på kroppen är positivt för brunst och dräktighet. Försök har visat att avelston i gott hull lättare blir dräktiga än magra ston.

När du beräknar näringsbehovet för ett avelsto ska du använda stoets "normala" vikt som underlag. Du ska inte inkludera den viktökning som följer av fostrets tillväxt.

Många uppfattar en ”storbukig” häst (en häst med omfångsrik buk) som fet. Det är inte korrekt. Hästen kan mycket väl vara tunn trots sitt stora bukomfång.

Det är också viktigt att värdera hullet oavhängigt ras. Normalt sett accepteras att några raser är lite feta. Detta gäller i synnerhet tunga kallblodsraser eller ponnyer. Även om dessa hästar inte står i intensiv träning eller tävlar, bör de ej få bli för feta. Överviktiga hästar har en ökad risk för belastningsskador och för att få sjukdomar, exempelvis fång.

Vi rekommenderar att du lägger lite tid på att lära dig hur man uppskattar hästens hull. Med lite rutin kan du snabbt korrigera felaktig utfodring då hästen blivit för fet eller verkar tappa i hull. Det är särskilt viktigt att följa med hullets utveckling under betesperioden. Det är inte ovanligt att man får se unghästar och avelston med föl som tappar hull när gräskvaliteten är mindre god. I motsats till fullvuxna hästar och ponnyer, som inte arbetar, vilka lätt kan lägga på sig många kilo fett på kroppen.

This article was originally written by Dr. Day Austbø.
Copyright: PC-Horse International - Norway 2012.
Feel free to use and publish the material. Please indicate the source and author.